Blev ingen hoppträning för mig och Dylan i går. Jag vill vara med så mycket vi kan nu när terminen snart är slut. Men mår mina små Chihuahua killar inte bra så får jag vara hemma helt enkelt.

 

Vi började träna för instruktör i hoppning i vintras. Så vi har inte hoppas så mycket än.

14 gånger närmare bestämt. Innan dess har vi knappt inte hoppat något alls. Bara något enkel hinder då och då.

Dylan är en pigg kille, med mycket vilja och motor. Svårt att få stopp på han i bland. Samtidigt är han en känslig kille. Men jag tycker att vi har utvecklas tillsammans och kraven har blivit större. Bättre språng, bättre gångarter, lyssnar lite mera och min sits lite bättre. Jag har lite svårt att följa med i sprången i bland.

Dylan har så fint språng. Han sträcker fram huvudet över hindrena och det gör att jag har lätt för att ge för mycket eftergift i bland.

 

Jag har så stora krav på mig själv och ett fel kan göra att jag gräver ner mig helt i det och inte ser det som är bra. Det bara låser sig i huvudet. Känns lite som att jag måste bygga upp mitt självförtroende och tro på mig själv varje gång på träningarna.

Men jag hoppas en dag att vi ska tävla några små tävlingar så småningom. Jag har gröna kortet och har tävla en hel del i mina unga år. Så hur svårt ska det va ;) Nä jag skojade! Men det är ett mål jag har.